Kai Gullmar (1905–1982) var Sundsvallsflickan som blev en av 1900-talets mest framgångsrika och folkkära kompositörer. Över 500 låtar lekte hon fram vid sitt engelska cocktailpiano med mjukt, rundade hörn. Det var sjömansvalser, visor, filmmusik och evergreens som Med dej i mina armar, Swing it magistern! och Jag har en liten melodi.
Hösten 2018 hade en dokumentärfilm om Kai Gullmar premiär i Sveriges Television. Journalisten Ingela Hofsten står bakom filmen som producerades av filmaren Jörgen Bodesand och hans produktionsbolag. I dokumentären medverkar Kais systerdotter Kerstin Roepstorff, Lill-Babs, estradören Mattias Enn med flera. Jag berättar om Kais ungdomsår i Sundsvall i en inspelning från Hôtel Knaust.
Kai Gullmar föddes som Gurli Maria Bergström i Sundsvall den 2 april 1905. Hon växte upp på Storgatan 6 i den magnifika stadskärnan Stenstaden. Föräldrarna var välkända profiler i stan. På nedre botten drev modern Lydia Lax ett populärt kafé, och en trappa upp hade fadern Karl Bergström sitt kontor. Han var direktör för en kolimportfirma, använde ett mustigt språk och gick under smeknamnet Kol-Kalle. I familjen fanns också en yngre syster, Karin.
Efter den förhärjande Sundsvallsbranden i slutet på 1800-talet skapade stans grosshandlare ur ruinerna en borgerlig drömvärld med palatsliknande bostadshus, banker och luxuösa hotell. Det var en modern stad som präglades av trävaruindustrin och den livaktiga handeln med utlandet. Nöjeslivet spirade med teater och revyer. På Hôtel Knaust spelades den nya dansmusiken, och flera påkostade biografer visade de senaste stumfilmerna.
Debut i herrkostym
”Gullan” debuterade som tolvåring när hon spelade munspel i en Barnens dag-revy. Så småningom tog hon sig artistnamnet ”Gulli Charmados” och uppträdde helst i herrkostym. Kläderna lånade hon från stans herrekiperingar.
Även om Gurli Bergström redan hade stakat ut sin yrkeskarriär, så hade föräldrarna andra planer. Kontorist ansågs vara en respektabel sysselsättning för en ung flicka på 1920-talet. Hon skickades till London för att lära sig stenografi och maskinskrivning. Där blev hon inte oväntat biten av den moderna dansmusiken.
När hon återvände till Sundsvall tjatade hon sig till att få resa till Stockholm, där hon i hemlighet debuterade som artist i en av Ernst Rolfs stora revyer på China-teatern. Föräldrarna sa tvärt ifrån om ”taskspeleriet”, men Gurli Bergström hade bestämt sig för att gå den osäkra artistbanan. För att klara ekonomin startade hon en egen affär i Stockholm, Skivbaren, där kunderna till och med kunde få spela in sin egen röst på skiva.
Känsla för melodier
I början av 30-talet tog hon artistnamnet Kai Gullmar och debuterade både som sångerska och kompositör på skiva. Hennes första inspelade komposition heter Kan du inte sjunga – så vissla! Redan där återfinns hennes utpräglade känsla för melodin.
Kai Gullmar sökte de glada, trallvänliga, otvungna melodierna. De är alltid slagkraftiga, inte tjatiga, inte alltför enkla, och skiftar elegant mellan ljusa och mörka stämningar. Hon komponerade helst utifrån färdiga texter och ofta i samarbete med textförfattaren Gus Morris, eller Gustaf Wahlenius som han egentligen hette.
Karl Gerhard, Alice Babs och Zarah Leander
På 30- och 40-talen hade Kai Gullmar sina stora framgångar då hon samarbetade och umgicks med landets ledande revymakare som Ernst Rolf, Karl Gerhard och Gustav Wally, och då hennes sånger spelades in av Sveriges populäraste artister som Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist, Marguerite Viby, Alice Babs, Sigurd Wallén, Edvard Persson, Nils Poppe, Zarah Leander, Harry Brandelius, Adolf Jahr, Sickan Carlsson, Brita Borg och många fler.
Tidens tekniska framsteg med radio, ljudfilm, resegrammofoner och förfinade inspelningsmöjligheter innebar att nya schlagers snabbt kunde nå en stor publik.
I några filmer deltog Kai Gullmar också som skådespelare, och hon uppträdde på scen och turnerade om somrarna i landets folkparker. När hon passerade Sundsvall vilade hon gärna ut hos sin syster i sommarhuset vid Stenvik på Alnön. Kai Gullmar älskade havet, tyckte om att fiska och körde motorbåt. Senare skaffade hon ett eget ställe i Stockholms skärgård, där hon gärna arbetade i trädgården.
Gick sin egen väg
Det var många som beundrade Kai Gullmar för att hon gick sin egen väg. Hon var tvungen att trotsa många konventioner för att kunna leva sitt liv: en direktörsdotter som blev artist, en kvinna som verkade som kompositör och som älskade andra kvinnor. Hon var öppen med sin homosexualitet. Hennes sista livskamrat blev Rita Rosenberg, som i sin ungdom var balettdansös i sitt hemland Danmark. Melodin Först kommer du, sen ingenting tillägnade Kai Rita.
Efter en otäck halkolycka blev Kai Gullmar förlamad från midjan och nedåt, och de sista tio åren drog hon sig undan det offentliga livet till sin våning i Stockholm. Hon togs om hand av Rita och sina släktingar och höll kontakt med vänner genom långa telefonsamtal. Kai Gullmar dog den 25 mars 1982. Jordfästningen ägde rum på hennes födelsedag den 2 april.
En kvinna i svensk musikhistoria
Kai Gullmar har en unik plats i svensk musikhistoria. Hon var den första kvinnan som komponerade populärmusik och hennes låtar blev en vital del av det svenska musiklivet. Musiken speglar en hel epok. Det var årtionden som förmörkades av ekonomisk depression, Kreuger-kraschen, massarbetslöshet och världskrig. Hennes melodier och tidens artister skapade det goda humör som var nödvändigt för att överleva, ett leende till var och en i svåra tider från teatrarnas glittriga scener.
Jag har sedan många år haft ett intresse för Kai Gullmar. Det resulterade bland annat i ett historiskt reportage i Sundsvalls Tidning 2001. Där medverkade bland annat hennes systerson Lars Frenning.
År 2004 tog jag tillsammans med förre Dramatenchefen Lars Löfgren initiativet till en jubileumsutställning. Utställningen visades på Sundsvalls museum och Musikmuseet 2005–2006, och blev en stor framgång. Utställningens namn var Swing it! Gurli Bergström blir Kai Gullmar – en kvinna i musiklivet.