Kyrkogårdar är ett viktigt och spännande kulturhistoriskt arv. De är i första hand ett vilorum och en plats för anhöriga att söka sig till. Men de berättar också om människor som har levat och bidragit till utvecklingen av vår tids samhälle.
Gravstenen må vara kall och stum, men i stillheten och tystnaden finns röster ur det förflutna. Inskriptionerna på namn och yrken, levnadsmotton, bibelord, porträttmedaljonger, skulpturer och andra utsmyckningar – allt ger oss en möjlighet att följa den historiska utvecklingen.
Det finns också en dold historia – alla de som har begravts utan gravstenar eller under träkors som multnat bort. Ibland finns många lager av begravda som kan återfinnas i kyrkogårdsböckerna, men inte visuellt på kyrkogården.
Kyrkogården är också en estetisk upplevelse bemängd av vackra träd, planteringar och konstfulla utsmyckningar. Det är en meditativ plats i den bullrande storstadsmiljön och en plats för eftertanke.
Utställning och bok i Sundsvall
Hösten 2009 tog jag och Karin Westin, ansvarig för arkiv och bibliotek på Sundsvalls museum, initiativ till en utställning om Sundsvalls västra begravningsplats: ”DÄR TYSTNADEN TALAR. Vandring bland människor, minnen och monument på Sundsvalls västra begravningsplats.”
Utställningen visades på Arkivens dag 2009 samt under sommaren och tidiga hösten 2010 på Kulturmagasinet i Sundsvall. Tanken är att följa upp utställningen med en bok.
Begravningskapell och mausoleum
Begravningsplatsen anlades väster om innerstaden 1882 och följde mönstret att av hygieniska och utrymmesmässiga skäl förlägga begravningsplatser utanför stadskärnan. Den fick en monumental utformning med trädplanterade alléer och många ståtliga gravvårdar samt ett begravningkapell ritat av hovintendent Axel Fredrik Nyström. Där finns även ett mausoleum över familjen Wessén ritat av professor Isak Gustaf Clason.
Författare, hotelldirektörer och träpatroner
Många kända personer vilar där, exempelvis konsthistorikern Henrik Cornell, hotellägarfamiljen Knaust, arbetarförfattaren Karl Östman, och många framstående män och kvinnor inom näringslivet: träpatronerna Carsten Jacobsen, Magnus Arhusiander, Severin Axell, Anders Petter Hedberg och Johan August Hedberg, vinhandlaren Botvid Johansson, grosshandlaren Carl Olof Wessén, apotekaren Peter Gran, hotelldirektören Augusta Pierrou och många fler. Där har familjer som Berggren, Bredenberg och Wide stora släktgravar.
Judisk begravningsplats
Här finns också en av Europas nordligaste judiska begravningsplatser. Många judiska familjer flydde förföljelser i det ryska Polen på 1870- och 1880-talen och slog sig ner i den pulserande handelsstaden Sundsvall. Det blev Sveriges fjärde största judiska stad. Här märks namn som Felländer, Hirschfeldt, Rosenbaum, Valentin och Witkowsky.
Pågående kulturmord
Dessvärre pågår ett kulturmord genom att kyrkogårdsförvaltningarna avsiktligt avlägsnar gamla gravvårdar, i stället för att låta dem stå kvar som en hågkomst över den begravde och som ett historiskt monument av samma dignitet som dokument i våra arkiv.
De flesta upprörs över skändningen när ligister har vält ner eller klottrat sönder stenar. Men ingen tar till orda när kyrkogårdsförvaltningarna låter schakta bort gravvårdar, antingen för att krossa stenarna eller återanvända dem. Ett historiskt kulturarv försvinner i det tysta.
Den 1 november 2012 publicerade jag en debattartikel i Svenska Dagbladet, som fick stor uppmärksamhet:
Ett kulturmord pågår i det tysta. Kyrkogårdar skyddas i svensk lag som ett av våra viktigaste kulturarv. Men landet runt pågår en skändning. Ingen tar till orda när kyrkogårdsförvaltningarna låter schakta bort gravvårdar. Bara tillfälligheter avgör vad som räddas till eftervärlden